Okej... Det första inlägget i den här bloggen och... jag har inte direkt jättemycket att skriva om. Mitt stämningsläge är lite åt det depressiva hållet, men inte så det stör. Överlag mår jag ganska hyfsat, även om jag har mina extremdimpar nedåt, då allt känns skit. Och vissa yttre saker i mitt liv skulle behöva förbättras för att jag ska känna att jag mår super - men så är det ju alltid.

En sak som stör mig förresten, är det min läkare håller på med - eller snarare vad han inte håller på med. Jag hade ett sjukintyg på heltid som sträckte sig fram till och med 15/1. 25/1 började jag plugga. Läkaren skulle förlänga min sjukskrivning med den felande veckan, 16/1 till 24/1. Än har inte detta skett. Och min handläggare på Försäkringskassan ligger på mig om att sjukintyget måste in snart. Tjat...

Sen börjar jag oroa mig lite smått för sommaren. Jag har under en längre tid gått som timanställd här i kommunen och det har fungerat bra. Men så kom min sjukperiod, chefen fick svart på vitt på papper (sjukintyget) att jag har bipolär sjukdom. Nu verkar det som att jag inte är välkommen tillbaka. Det är bara ett alltför tydligt tecken på att man ska vara tyst om sin diagnos. Att ha en psykisk sjukdom är inte acceptabelt. Det sägs att vi lever i ett samhälle som ska vara öppet för alla - vilket är långt ifrån sanningen.