Ikväll har jag besök av lilla fröken F. Jag har lite smått sett fram emot detta hela kvällen. Hon dök upp vid fyra och det är planerat att hon ska låna min bäddsoffa under natten. Och visst är det trevligt med besök. Jag brukar hata att vara ensam. Men något har hänt... Det enda jag kan känna just nu är att hennes närvaro begränsar mig. Allt jag gör måste anpassas efter henne, i och med att jag är värd. Och om något oförväntat händer, så kan jag inte bara släppa allt och sticka iväg, om det skulle behövas. Nej, jag är låst i denna lägenhet och med hennes sällskap.

En del av mig vill bara att hon ska försvinna. Att hon ska ta första bästa buss hem. Att vi bara ska ses hemma hos henne, för när jag är gäst, så kan jag gå när jag själv vill. En annan del av mig skulle gärna se att hon flyttar in hit, bara jag får sällskapet. Jag är så kluven och det är riktigt jobbigt. Jag känner mig som en urusel kompis...